Bland Maskrosor, Orkidéer och Belladonnor

Som skolkurator ställs man ofta inför komplexa och svåra situationer när man möter barn och ungdomar med vitt skilda bakgrunder, behov och förutsättningar. Hur går en orosanmälan till? Vad är C-PTSD och hur vet man om barnet eller ungdomen man pratar med har en antisocial personlighetsstörning? Vad gör man vid en krissituation i skolans miljö och hur kan man prata med barn och ungdomar som blivit utsatta för sexuella övergrepp och våld i nära relation? Hur hanterar man antisemitism och strukturell diskriminering i skolans miljö? Hur ser vårdkedjan ut och varför ska elevhälsan inte finnas tillgänglig 24/7? Dessa frågor och lite mer, tas upp i den här handboken som riktar sig till dig som arbetar som skolkurator.

Efter erlagd högskole-examen som sociolog och beteendevetare, började jobbet som skolkurator. Det var inget tydligt mål eller någon dröm jag hade, att arbeta som skolkurator. Det var mer en tillfällighet och det visade sig att jobbet är helt okej. Det finns många möjligheter som skolkurator, att lära sig av sin omgivning, att utvecklas som person genom de utmaningar man möter varje dag, att ha möjligheten att stå upp för demokrati, mänskliga rättigheter och framförallt barnens rätt i samhället. Dock insågs det snabbt att den treåriga utbildningen aldrig tog upp hur arbetet som skolkurator faktiskt ser ut; vad som ingår i yrkesrollen, hur orosanmälningar går till eller hur man bör hantera barn och ungdomars beskrivningar av övergrepp, våld och utsatthet. För att täcka de saknade kunskapsbitarna, blev det online-kurser och seminarier, böcker, rapporter, lyssnade på poddar och föreläsningar, ett par extra högskolekurser och program inom kriminologi samt barn-och ungdomsvetenskap. Under årens lopp samlades dessa kunskaper i en pärm på kontoret. Denna pärm var först bara tänkt som en privat kunskapsbank att använda i mitt arbete för att enklare hålla koll på lagar och riktlinjer, förslag på samtalsmetoder, frågor man kunde ställa, reflektioner man kunde fundera kring, gränser man borde sätta, psykologiska och psykiatriska symtom man borde hålla lite koll på och vem som bör göra vad och när. Men, i möten med andra skolkuratorer framkom det att många kollegor hade precis samma frågor som en själv, frågor som handlade om just den kunskap som låg samlad i den allt tjockare pärmen på kontoret. Tanken föddes då att skriva om all information i pärmen till en slags en handbok som riktar sig till just skolkuratorer med förslag på hur man kan bemöta och hantera olika situationer och händelser utifrån den unika yrkesroll en skolkurator faktiskt har. Fyra år senare är boken färdig och förhoppningen är att den kan fungera som stöd/vägledning i olika sammanhang.