Saktmod

Kanske vad som var illusion och vad som var verklighet endera bara samma råmaterial tillbörlig ett farligaste vapen, alltså nånting mer än att utforska ett humant språk ifall om frigör det från nån alfabetisk kundkrets - bara du själv vaktar om ditt själv en innersta kärnfrågan kring en överhöghet vad som gör oss tankestyrd och där sätts på prov för vad som verkligen var verkligt eller villovägar för hjärnslingor, rädsla för ett skrämskott där oron omgärdar men alltid vid att kunde ha ryggat tillbaka för en annan röst - det inramat för ett ljus och ett mörker och hur fick stå mellan utav två betydelser och att när inget utav dem gick att, undvara

Hans-Olov Boström, 74 år, från Gävle. Född till världen vid ett sommarsolståndet högsta punkt en resa för något igenkännande när likt en inre oro, en dyslexi, nån osynlig rädsla - det att bemästra en koncentrationssvårighet eller kanske sådana gånger gick in vid sig själv gjorde naturen till sitt eget språk, som att hitta vägar till att vara varelse till att vara människa och egentligen var de konsten som blev mitt ledmotiv - orden fick vänta ... Tycker poesin har en ton som passar in på mitt liv, som bilder, en rörlighet i både till verklighet och kunna fly in i någon fantasi